![\"\"](\"http:\/\/www.borgehage.se\/wp-content\/uploads\/\/DSC_0691.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Mitt f\u00f6rsta m\u00f6te med Borgehage intr\u00e4ffade en f\u00f6rsommarkv\u00e4ll 1988. Solveig och jag hade k\u00f6rt \u00e5tskilliga mil i skilda v\u00e4derstreck och just som v\u00e4sterhimmeln f\u00e4rgades av solnedg\u00e5ngen styrde vi in p\u00e5 Borgehagev\u00e4gen. S\u00e5 gjorde vi \u00e4nnu ett avtag och hamnade p\u00e5 alvarsstigen mot Sollidens Victoriagrind. Tr\u00f6tta som vi var trotsade vi skylten \u201dCamping<\/strong> BORGEHAGE<\/strong>. F\u00f6ga anade vi d\u00e5 att vi ett \u00e5r senare n\u00e4stan dagligen skulle promenera utmed just denna v\u00e4g som f\u00f6r l\u00e4nge sedan fungerat som kungaparets infart till Solliden. D\u00e5 hade vi k\u00f6pt st\u00e4llet som stugletar-p\u00e5sken 1989 utannonserats p\u00e5 m\u00e4klarverandan inne i Borgholm. Stugan hade inte varit l\u00e4ttfunnen, dold som den var bland enar och sl\u00e5n i landborgsbranten.<\/p>\n Mitt i den sv\u00e5rforcerade terr\u00e4ngen stod en vindpinad fiskarstuga, Som p\u00e5 de flesta andra h\u00e5ll p\u00e5 \u00d6land vilade ocks\u00e5 denna sn\u00e5riga mark p\u00e5 urgammal kultur, det var bara att tyda tecknen! Fadern till mannen som gjort karri\u00e4r i postverkets jugendpalats vid Vasagatan i Stockholm var son till den legendariske prosten Johan Peter Horn i R\u00e4pplinge. Horns fr\u00e4msta f\u00f6rsamlingsmedlem var drottning Victoria som utn\u00e4mnde honom till hovpredikant.<\/p>\n Kanske fick v\u00f6rdig hovpredikanten \u00f6gonen p\u00e5 just det h\u00e4r st\u00e4llet en himmelsk dag d\u00e5 En annan av det begynnande 1900-talets celebriteter som g\u00e4rna promenerade \u00e5t detta h\u00e5ll, var br\u00f6derna Ivar och Torsten Kreugers mor Jenny p\u00e5 Hagaberg. Ocks\u00e5 konsulinnan Ofta sitter jag d\u00e4r i funderingar \u00f6ver gravf\u00e4ltet bakom mig. Onekligen l\u00e5g det n\u00e4ra till hands att gr\u00e4va h\u00f6vdingagravar i sanden och sm\u00e5stenen uppe p\u00e5 \u00e5sen som en g\u00e5ng varit ett rev och det enda av det blivande \u00d6land som stack upp ur havet. Det var i brandgravarnas och den h\u00f6ga strandlinjens tid, d\u00e5 sundet var bredare och stora delar av nutidens artrika strandskog utgjorde havsbotten.<\/p>\n Dock l\u00e5g sundet inte s\u00e5 n\u00e4ra att det i skymningen kunde \u00e5terspegla skenet fr\u00e5n kremeringseldarna. N\u00e4rmast stranden var sj\u00f6n prickad av l\u00e5ngb\u00e5tar och segel och fr\u00e5n dessa vikingaskeppens f\u00f6reg\u00e5ngare stretade en l\u00e5ng rad m\u00e4nniskor upp mot tingsplatsen och dess brandgravar. Bilden som fantasin m\u00e5lar upp, ackompanjeras av slagen p\u00e5 sk\u00f6ldarna, h\u00e4stars gn\u00e4ggande och asapr\u00e4sternas m\u00e4ssande.<\/p>\n Det tidigaste \u00d6land som nu kallas v\u00e4stra landborgen, fr\u00e5n slottsh\u00f6jden och s\u00f6derut, gav underlag f\u00f6r en stig bland de gravr\u00f6sen som nutidens vandrare likgiltigt g\u00e5r f\u00f6rbi. Under F\u00f6r mig str\u00e5lar historien samman p\u00e5 den alvars\u00e4ng som kallas Midsommarplatsen och d\u00e4r majst\u00e5ngen reses av byborna. Ett stycke bort p\u00e5 \u00e4ngen ligger en skeppss\u00e4ttning. \u00d6verv\u00e4xt hade den varit om inte Midsommarplatsens v\u00e5rdare Kurt Lycksell klippt gr\u00e4set runt stenarna.<\/p>\n Under v\u00e5r f\u00f6rsta tid h\u00e4rute gavs d\u00e5 och d\u00e5 tillf\u00e4llen att delta i de byvandringar som leddes av Borgehages h\u00e4vdatecknare Ingemar Krusell, barnf\u00f6dd i byn men med en karri\u00e4r som poliskommissarie i Stockholm bakom sig. Inte hade jag anat att s\u00e5 mycket minnesv\u00e4rt Snart var det l\u00e4ge att p\u00e5 egen hand genomforska Borgehage och d\u00e5 helst cykla utf\u00f6r \u00d6lands sannolikt brantaste backe ned till badplatsen. Som h\u00e4ngiven badare fick jag otaliga H\u00f6gst levande och n\u00e4rvarande \u00e4r arbetsledaren vid bryggutl\u00e4ggningen i juni och dess upptagande i september Pelle Gr\u00f6nberg, en av byns m\u00e5nga andragenerationare, dessutom fallen fr\u00e5n den forne \u00e5ldermannen och hamnkaptenen Karl-Erik Gr\u00f6nberg, som visste allt om Borgehage.<\/p>\n Gr\u00f6nberg seniors roll har p\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00f6vertagits av Ingrid Klefb\u00e4ck, drivande kraft bakom Naturv\u00e5rdsverkets Lona-projektet i Borgehage. Inf\u00f6r 200-\u00e5rsjubileet har hon fotograferat en stor del av byns s\u00e4llsynt artrika flora, dessutom samlat persondata om de g\u00e5ngna seklernas bybor.<\/p>\n Byns k\u00e4rna omsluter tv\u00e5 bondg\u00e5rdar, varav Hasse Sj\u00f6valls sedan l\u00e4nge \u00e4r nedlagd och Ronny Anderssons fortfarande har ladug\u00e5rden full av kor. Hasse v\u00e5rdar lantbrukstraditionen p\u00e5 sitt speciella s\u00e4tt: ladug\u00e5rden har byggts om till en hemtrevlig Ja, detta \u00e4r en by som vandraren har sv\u00e5rt att bli tr\u00f6tt p\u00e5. H\u00e4r finns en uppsj\u00f6 av fascinerande m\u00e4nniskor, bofasta som \u201dsommar\u00f6l\u00e4nningar\u201d, de senare i majoritet. Men Den \u00f6l\u00e4ndska radbyn framtr\u00e4der s\u00e4llan vackrare \u00e4n utmed Nedre Bygatan. \u00d6vre G\u00e4rdesv\u00e4gen illustrerar med sina varierade byggnadsstilar n\u00e5got av utvecklingen Den vandringsled som verkligen stimulerar och trots fritt g\u00e5ende kor drar till sig (Ur \u00d6landsbladet 8 mars 2018)<\/p>\n ULF BEIJBOM<\/strong><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Mitt f\u00f6rsta m\u00f6te med Borgehage intr\u00e4ffade en f\u00f6rsommarkv\u00e4ll 1988. Solveig och jag hade k\u00f6rt \u00e5tskilliga mil i skilda v\u00e4derstreck och just som v\u00e4sterhimmeln f\u00e4rgades av solnedg\u00e5ngen styrde vi in p\u00e5 Borgehagev\u00e4gen. S\u00e5 gjorde vi \u00e4nnu ett avtag och hamnade p\u00e5 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nf\u00f6rbjuden\u201d och slog upp t\u00e4ltet mitt bland enbuskarna.<\/strong><\/p>\n
\nditfraktad fr\u00e5n F\u00e4rjestaden och uppallad p\u00e5 n\u00e5gra cementstolpar. \u00d6demarksk\u00e4nslan f\u00f6rst\u00e4rktes av ett \u00f6vergivet stenbrott, som trots allt vittnade om att h\u00e4r en g\u00e5ng r\u00e5tt febril verksamhet. Snart skulle studiet av R\u00e4pplinge sockenbok klarg\u00f6ra att den kullriga marken kring ekarna p\u00e5 landborgens kr\u00f6n dolde ett stort antal j\u00e4rn\u00e5ldersgravar. Tomten var dessutom avstyckad fr\u00e5n \u201dpostgeneralen\u201d Gerhard Horns stora fastighet, till helt nyligen bebodd \u00e5ret runt och nu \u00e4gd av \u00d6sten och Karin Karlsson fr\u00e5n Taberg.<\/p>\n
\nhan svettades bland hovdamerna kring den promenerande drottningen? Ty just h\u00e4r p\u00e5 landborgsstigen brukade hon antingen rida eller fotvandra och vid en gl\u00e4nta med utsikt
\nmot sundet brukade hon pausa. H\u00e4rom vittnar resterna av vad som fortfarande kallas Victoriasoffan.<\/p>\n
\nbrukade avbryta promenaden vid en gl\u00e4nta med sj\u00f6utsikt. \u00c4ven hon l\u00e4t s\u00e4tta upp en stenb\u00e4nk, fast av betydligt varaktigare beskaffenhet. \u201dKreugerb\u00e4nken\u201d st\u00e5r d\u00e4r \u00e4nnu invid
\nforngravarna och s\u00e5 n\u00e4ra mitt lusthus att ocks\u00e5 jag kan avnjuta solnedg\u00e5ngen
\nfr\u00e5n densamma.<\/p>\n
\nsekler red h\u00e4r strandryttarna p\u00e5 spaning mot sundet som inte bara f\u00f6renade utan ocks\u00e5 hotade med r\u00f6varskepp fr\u00e5n alla \u00d6stersj\u00f6ns str\u00e4nder.<\/p>\n
\nrymdes i en liten by under knappt 200 \u00e5r!<\/p>\n
\ntillf\u00e4llen att p\u00e5 badbryggan l\u00e4ra k\u00e4nna n\u00e5gra av byns mest s\u00e4rpr\u00e4glade personer under de avstressade former som uppst\u00e5r n\u00e4r man endast \u00e4r ikl\u00e4dd baddr\u00e4kt. Flera av bisittarna
\np\u00e5 b\u00e4nken med vattnet porlande under oss \u00e4r sedan l\u00e4nge d\u00f6da eller utflyttade s\u00e5som estl\u00e4ndaren, aff\u00e4rsmannen och kosmopoliten Piir eller makarna Douglas och Margot Lindahl som tillbringade vintern i Provence men i maj \u201danl\u00e4nde till \u00d6land med n\u00e4ktergalen\u201d.<\/p>\n
\nbostad fylld av minnen fr\u00e5n Hasses resor klotet runt. Ronnys st\u00e4llning som Borgehages inofficiella centralgestalt baseras inte bara p\u00e5 ut\u00f6vandet av modern\u00e4ringen utan ocks\u00e5 p\u00e5 v\u00e4nskapen med kungen, insatserna som amat\u00f6rsk\u00e5despelare, Vasalopps\u00e5kare och, n\u00e4r
\nsn\u00f6n till\u00e5ter, anordnare av skidt\u00e4vlingar p\u00e5 Kungsg\u00e5rdsalvaret. Bakom honom st\u00e5r hustrun Ingrid och den vitala modern Maj-Britt, Borgehages \u201dgrand old lady\u201d.<\/p>\n
\nocks\u00e5 avfolkad \u00e4r byn tilldragande. Visserligen kan endast ett hus dateras fr\u00e5n grundningstiden, men bebyggelsen \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte ointressant.<\/p>\n
\nfr\u00e5n koja till slott.<\/p>\n
\nborgholmsbor och turister, \u00e4r landborgsstigen mot borgruinen med start vid kvarnbackens brevl\u00e5dor. Sk\u00f6nast ter den sig strax efter midsommar d\u00e5 man vandrar \u00f6ver en gulvit-bl\u00e5 blomstermatta och luften \u00e4r m\u00e4ttad av doft fr\u00e5n allsk\u00f6ns \u00f6rter, vildsyr\u00e9n och t\u00f6rnrosor. L\u00e4gg d\u00e4rtill tonerna fr\u00e5n n\u00e4ktergal och l\u00e4rka och du \u00f6vertygas om att h\u00e4r missade Carl von Linn\u00e9 n\u00e5got under sin \u00f6l\u00e4ndska resa.<\/p>\n